Carolline

mhm
Jag känner mig rätt anonym här i "bloggvärlden"
Men samtidigt känner jag att min blogg är till för mig, mina vänner...
Dock främst för mig själv, att skriva av mig när jag går på många tankar så är det fruktansvärt skönt.
Ibland har jag inte tillgång till att prata av mig, då använder jag mig av andra metodet, som blogg.
När jag var mindre skrev jag faktiskt dagbok, haha ibland kan jag sitta och läsa de alla, fy sjutton så roligt det är. Som man skriver, och vem man var kär i osv. iallafall fruktansvärt kul!

Men på senare tid har jag inte haft så mycket att skriva om, orsaker kan vara att jag var sjuk och att jag var i Berlin, jag har inte riktigt redogjort allt som hände i Berlin, vet egentligen inte om det hände så mycket för min del, som på något sätt påverkar mig idag. (haha) Eller kanske? På lägre stadier, en annan nivå. Som i grund och botten betyder väldigt mycket. Kan det vara en orsak till varför jag inte känner mig nere, och tycker synd om mig själv. Det är väldigt skönt att denna känslan är som bortblåst. Men det är lite underligt att jag inte kan sätta fingret på vad anledningen är. Jag vill vara lycklig, men samtidigt vill jag veta vad jag är lycklig över. Fast ibland ska man kanske skita i det, och bara leva, vad vet jag?