08 "det snälla året"
Det sägs i vecko revyn (senaste numret) att detta året 08 är det snälla året. 07 var det tuffa året, då man skulle vara lite lätt otrevlig. 08= bad girl become good girl?
Jag har ju alltid varit den där snälla typen, kanske inte med att ge alla mina vänner en massa kommentarer hela tiden, men när en vän beskriver mig brukar ordet snäll komma med. Även när jag själv beskriver mig själv så använder jag mig av det ordet. Jag tänker inte sluta vara snäll, men jag vill vara det på ett annat sätt. Jag vill inte känna mig "lägre" än andra pga min snällhet, jag vill inte bli nertryckt på grund av det. Jag vill kunna stå på mig. 07 var ändå ett relativt bra år för mig, då jag gjorde något som jag aldrig gjort förut, jag vet inte om jag ångrar det nu... Egentligen var det rätt så dåligt gjort från min sida också, för jag sa inget, jag gav aldrig någon bra anledning till varför det blev som det blev. Det vet jag bara själv. Jag vet inte om du läser detta. Men gör du det så vet du precis vad jag menar. Varför jag gjorde som jag gjorde, det har jag tänkt väldigt mycket på... specielt de två senaste veckorna, och antagligen blev allt som det blev för att jag mådde dåligt själv, och jag orkade inte höra att andra mådde dåligt, jag orkade inte vara där för dem. Men allt blev egentligen klart för mig när du sa det du sa till mig. Det var inget taskigt direkt, och det var verkligen inget illa menat från dig. Men det blev fel och det du sa, kan man inte säga när jag mådde som jag gjorde, när jag gick igenom det jag gjorde. Det var brist på respekt från din sida. Det kan jag inte förlåta dig för med en klackspark. Det kommer ta tid för mig att acceptera det.
Nu har det hänt något liknande igen, egentligen är det inte rätt att jämföra dessa två sakerna. egentligen är det två helt olika händelser, men jag känner mig ungefär lika dålig nu som då... Men jag känner mig sviken, jag känner mig bortglömt, och inte uppskattad någonstans. Jag har sagt var jag tycker, men jag får inte höra något från er, direkt från er till mig. Jag vill veta hur ni tänkte, varför, jag vill ge er en chans att förklara. Men ni gör det inte, utan använder bara ordet missförstånd. Det är inte så man löser problem.
"Jag ångrar ingenting för jag lever än idag"
Jag har ju alltid varit den där snälla typen, kanske inte med att ge alla mina vänner en massa kommentarer hela tiden, men när en vän beskriver mig brukar ordet snäll komma med. Även när jag själv beskriver mig själv så använder jag mig av det ordet. Jag tänker inte sluta vara snäll, men jag vill vara det på ett annat sätt. Jag vill inte känna mig "lägre" än andra pga min snällhet, jag vill inte bli nertryckt på grund av det. Jag vill kunna stå på mig. 07 var ändå ett relativt bra år för mig, då jag gjorde något som jag aldrig gjort förut, jag vet inte om jag ångrar det nu... Egentligen var det rätt så dåligt gjort från min sida också, för jag sa inget, jag gav aldrig någon bra anledning till varför det blev som det blev. Det vet jag bara själv. Jag vet inte om du läser detta. Men gör du det så vet du precis vad jag menar. Varför jag gjorde som jag gjorde, det har jag tänkt väldigt mycket på... specielt de två senaste veckorna, och antagligen blev allt som det blev för att jag mådde dåligt själv, och jag orkade inte höra att andra mådde dåligt, jag orkade inte vara där för dem. Men allt blev egentligen klart för mig när du sa det du sa till mig. Det var inget taskigt direkt, och det var verkligen inget illa menat från dig. Men det blev fel och det du sa, kan man inte säga när jag mådde som jag gjorde, när jag gick igenom det jag gjorde. Det var brist på respekt från din sida. Det kan jag inte förlåta dig för med en klackspark. Det kommer ta tid för mig att acceptera det.
Nu har det hänt något liknande igen, egentligen är det inte rätt att jämföra dessa två sakerna. egentligen är det två helt olika händelser, men jag känner mig ungefär lika dålig nu som då... Men jag känner mig sviken, jag känner mig bortglömt, och inte uppskattad någonstans. Jag har sagt var jag tycker, men jag får inte höra något från er, direkt från er till mig. Jag vill veta hur ni tänkte, varför, jag vill ge er en chans att förklara. Men ni gör det inte, utan använder bara ordet missförstånd. Det är inte så man löser problem.
"Jag ångrar ingenting för jag lever än idag"
Kommentarer
Trackback
