to old
jag har ont i magen, för jag vet inte vad jag vill, jag har ont i magen för nu har jag dig runt mitt lillfinger, jag har dig där jag velat ha dig hela sommaren och nu kommer du. När jag insett hur mycket jag inte orkar lägga ner energi på dig längre. Nu får jag ont i magen, speciellt när jag hör denna låten som du spelade. Speciellt när jag har tänkt som jag har gjort hela denna dagen, jag känner mig för jävlig. Dåligt samvete kallas det väl och jag får ännu mer ont i magen med tanke på att jag kommer göra dig besviken och du kommer nog sluta höra av dig, för du blir nog trött på det nu. Det hade jag blivit. Det är det jag varit så många gånger förut. Jag vill inte vara i denna situation, jag vill inte ha denna känslan i magen, jag vill inte ha detta när det redan är tillräckligt. Jag vill veta vad jag ska göra när jag kommer hem från spaninen jag vill inte jobba i morgon, jag önskar att jag kunde göra om lördagen jag önskar att den inte sett ut som den gör, men antagligen kommer jag ångra mig igen om någon timme eller dag, dagar. Allt är en jävla röra och ärlig talat har jag bara mig själv att skylla, jag måste börja säga ifrån. Jag måste lära mig att säga nej, måste sluta att beblanda in för många människor i mitt liv. Måste fan börja tänka på mig själv och fundera ut vad jag har för behov!
Egentligen borde jag inte sitta här och skriva av mig, men visst är det skönt att få ut allt, men det hjälper mig inte så mycket egentligen. Jag borde stryka mina kläder, packa och köpa det sista inför resan. Jag borde ha klarat en sak som jag fortfarande inte klarat och som jag säkert inte kommer klara nästa gång iheller, jag måste veta vad jag ska göra i höst och utifrån det planera mitt liv! Fan, hur lyckas man sätta sig i denna situation? Krävs att vara jag för att göra det. Antaligen är det ingen utomstående som förstår ngt, och ni ska inte tycka synd om mig, jag klara mig, verkligen! Jag har världens bästa vänner som jag håller hårt i och jag vet att på ett sätt så vet de vad jag tänker, hur jag tänker och att jag klarar mig på ett eller annat sätt och jag vet att jag alltid har dem vid min sida. Precis som jag är vid deras. Fan vad deep det blev nu. Jag orkar inte det. Jag orkar inte att jag inte vet vad jag ska göra nu, jag orkar inte att jag inte är planerad, jag vill vara ett steg före. Nu vet jag fan inte vad som kommer hända!
hårt ibland, välkommen till vuxenvärlden! tack!
xoxo
smått förvirrad 19 åring
Egentligen borde jag inte sitta här och skriva av mig, men visst är det skönt att få ut allt, men det hjälper mig inte så mycket egentligen. Jag borde stryka mina kläder, packa och köpa det sista inför resan. Jag borde ha klarat en sak som jag fortfarande inte klarat och som jag säkert inte kommer klara nästa gång iheller, jag måste veta vad jag ska göra i höst och utifrån det planera mitt liv! Fan, hur lyckas man sätta sig i denna situation? Krävs att vara jag för att göra det. Antaligen är det ingen utomstående som förstår ngt, och ni ska inte tycka synd om mig, jag klara mig, verkligen! Jag har världens bästa vänner som jag håller hårt i och jag vet att på ett sätt så vet de vad jag tänker, hur jag tänker och att jag klarar mig på ett eller annat sätt och jag vet att jag alltid har dem vid min sida. Precis som jag är vid deras. Fan vad deep det blev nu. Jag orkar inte det. Jag orkar inte att jag inte vet vad jag ska göra nu, jag orkar inte att jag inte är planerad, jag vill vara ett steg före. Nu vet jag fan inte vad som kommer hända!
hårt ibland, välkommen till vuxenvärlden! tack!
xoxo
smått förvirrad 19 åring
Kommentarer
Trackback
