Illa
Det är illa när människor i ens omgivning inte mår bra pga diverse saker. Då blir jag själv deppig. Speciellt när det inte är någon småsak iheller. Jag tänker bara tillbaka på då, och fy fan! Allt bara brast, det är ett utav de värsta minnet jag vet. Varje gång jag tänker på det blir jag nästan gråtfärdig. Vissa tycker att det inte är så farligt som det låter, men va fan alla människor är väl värda ett liv, 100 år som 20 år. Det spelar ingen roll åldersskillnad, det är lika svårt ändå att mista någon. Det känns som att det rinner ut i sanden. Allt bara försvinner. Jag vill inte ens tänka tanken när jag har ingen kvar. Ingen är lite att ta i, men av den kategorin.
usch allt blir så svårt att förstå för utomstående och kanske till och med närma vänner. Men att skriva av sig är alltid skönt!!! Känner inte att jag har blottat mig precis iheller, så inlägget kan jag leva med.
pusspusspusssssssssss
