I'm still in

Jag lackar på mig själv och min konstiga otur. Hela tiden är det ngt som sätter sig som ett hinder för mig. Hela tiden är det något nytt som dyker upp. Varför kan inte jag bara få må bra ett tag. Först var det knäet, sen feber, halsont sen vinterkräksjukan och nu detta. Jag har så himla ont, och ingen svara i telefon när man ringer och jag får ingen hjälp iheller, känns det som. Jag vill bara bli frisk och inte behöva ha ont. Är det för mycket begärt?

Jag vill peppa inför morgondagen, julia 20, middag+utgång. Jag vill absolut inte sitta hemma och ha ont. Otur+Caroline=sant! man tackar och bugar för den...


xoxo
pok

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0